Tidsvittnet E. Süffert
Astma botas i München
En granne presenterade mig för herr Gröning i München. Hon visste att jag hade haft svåra astmaattacker i ungefär 14 års tid och att jag ofta saknade livslust.
Jag blev mottagen på ett charmerande sätt. Bruno Gröning satt bakom ett skrivbord och jag mitt emot honom. Ingen av oss satt med korsade armar eller ben. Han bad mig att andas djupt och lugnt. Han gjorde likadant, vilket jag uppfattade som lustigt och det fick mig att vilja skratta. In…ut…in…ut. Sedan kände jag hetta i benen. Herr Gröning nämnde att den operation som jag nyligen hade genomgått hade läkt väl. Jag hade inte berättat det för honom. Han förklarade för mig att han kände allt inom sig och att det var så han fick sin kunskap. Han kände också till den infektiösa gulsot som jag hade haft tidigare, att jag ofta var tvungen att gå upp på natten för att kasta vatten och att jag ibland inte hade avföring på flera dagar. Han visste helt enkelt allt och jag kände mig nu avsevärt mindre benägen att skratta. Han bad mig att fortsätta med andningsövningen. Sedan kände jag hur en svår astmaattack satte igång – det kändes som om ett tungt klippblock låg över mig. Herr Gröning andades lika högt som jag. Plötsligt, just innan luften höll på att ta slut för mig, fick jag en känsla av att en energi strömmade genom min kropp från huvudet ned till magen. Efter det kunde jag andas både fritt och djupt igen.
Den natten sov jag så lugnt att min man var tvungen att väcka mig för att försäkra sig om att jag fortfarande var vid liv. Tidigare hade jag snarare tillbringat natten med att sitta upp i sängen istället för att ligga, och när jag andades lät det som när expresståget kommer in på stationen i München.
Jag uppfattade Bruno Gröning som en mycket andlig person. Jag kände att det fanns en andlig kontakt mellan oss. Han gav mig tre små plattor av aluminiumfolie som jag skulle placera på bröstet och magen, och han sade att jag efter det skulle kunna andas fritt igen. Jag gjorde det och har aldrig mer fått en astmaattack.
