Bedragare tolererade
Bruno Gröning ger alla människor chansen att bättra sig
Påtvingade utbetalningar – medarbetare visar sitt rätta ansikte
Gång på gång närmade sig människor Gröning under förevändning att de ville stödja honom. Många av dem var tyvärr bara intresserade av att tjäna pengar på hans förmågor. Han verkade dra sådana människor till sig på ett oemotståndligt sätt. När de inte fick vad de var ute efter, eller när Gröning drog sig tillbaka från dem, försökte de i många fall tvinga honom att betala pengar till dem genom att dra honom inför rätta.
Ett sådant exempel var Fru Hülsmann som tillsammans med sin man i mars 1949 av tacksamhet för att hennes son hade blivit botad, tog emot Bruno Gröning som gäst i sitt hem i Herford. När hon förstod att hon inte kunde tjäna någonting på honom, stämde hon honom inför Arbetsdomstolen. Hon räknade om tiden som hon en gång frivilligt hade erbjudit honom som volontär till "arbetstimmar" och krävde betalning i efterskott. Bruno Gröning var tvungen att betala henne en månatlig summa fram till sin död. Detta var inte det enda fallet. På ett sådant eller liknande sätt visade många av hans före detta medhjälpare sina rätta ansikten.
Också dessa människor måste finnas för att visa hurdan människan är
Varför lät Bruno Gröning dessa människor som förmodades vara medhjälpare komma honom så nära? Varför undvek han helt enkelt inte bara sådana lycksökare? I ett tal den 31 augusti 1950 yttrade han sig i denna fråga: "Människor har inte lämnat något ogjort för att försöka tjäna pengar på denne lille man och hans kunskap och förmåga. De trodde att de hade funnit en guldgruva. De har också delvis haft möjlighet att tjäna pengar, men gudskelov har de inte gjort det. Den sortens människor måste också finnas för att man ska kunna avslöja vilken sorts människa det då rör sig om, att en sådan människa går över lik och inte bryr sig om ifall de sjuka får hjälp. Det finns människor som går över lik. De kan lugnt se en sjuk människa ligga där och låta henne bli liggande. Dessa människor har aldrig frågat efter att hjälpa, och de har inte lämnat något ogjort i sina försök att närma sig mig. Jag vet att man här och där ställer sig frågan: Ja, om nu den här mannen vet så mycket, varför har han då inte vetat detta, kanske vet han inte någonting.' Vad och i vilken utsträckning jag vet något kommer ni att upptäcka så småningom. Men detta var tvunget att ske. Detta material saknades i uppbyggnaden av detta arbete och den utveckling som är nödvändig för att göra vägen fri för er alla."
"...sedan vet alla hurdana de är"
Grete Häusler (1922-2007), en botad som var en långvarig medarbetare till Bruno Gröning och grundaren av Bruno Grönings vänkrets, beskriver i sin bok Här är sanningen om Bruno Gröning följande händelse: "När jag en gång skulle säga adjö önskade jag herr Gröning allt gott och sade: 'Herr Gröning, jag hoppas att ni nu får möjlighet att arbeta i lugn och ro, och att ni inte blir angripen av några fler falska medarbetare.' Till min stora förvåning svarade han: 'Helt fel, det måste vara så!' Jag förstod det inte då, men han förklarade för mig varför han var tvungen att vara med om och uthärda allt detta. Han avslöjade då en stor hemlighet för mig: 'Jag vet vad en människa bär inom sig. Men om jag skulle säga till folk: 'Det där är en lögnare, det är en bedragare, en tjuv', då skulle ingen tro mig. Vad måste jag då göra? Jag måste dra dessa människor till mig för att de skall lära sig det goda och för att få dem att bättra sig, och sedan ge dem chansen att ljuga, luras och stjäla. Om de då, tvärtemot vad de har lärt sig, gör detta, då förstår alla hurdana de är. Då låter jag dem komma mig riktigt nära och jag är ingen fegis, då kämpar jag.'"
