Den fria viljan

Människan beslutar själv om hon tror på sjukdomen eller hälsan

En inre uppgörelse

Om smärta uppkommer under läkningsprocessen är det inte alltid lätt att tänka på Regelungen och på att det är ett tecken på tillfrisknande. Många människor blir osäkra. Är detta smärta på grund av Regelungen eller symptom på sjukdomen? Så börjar en inre kamp om huruvida störst tilltro skall sättas till hälsan eller sjukdomen. Det är nu det bestäms huruvida personen kommer att kunna bli botad eller alternativt hur lång läkeprocessen kommer att bli. Det beror på vilken tro som är starkast, tron på sjukdomen eller tron på tillfrisknandet. Om personen ifråga fortsätter att tro på sjukdomen, kommer han att behålla den. Men om han bestämmer sig för att tro på hälsan så kommer läkningsprocessen att fortsätta. Valet är hans eget.

Ingen kan tvingas till att bli botad, man kan bara besluta sig för det frivilligt

Detta är en väsentlig del av Bruno Grönings lära. Han påpekade ofta att människan har fått en fri vilja som är okränkbar, den högsta gåva som Gud kunde ge en levande varelse. Han lyfter människan från den nivå där man är en styrd skapelse, till en där man är ett fritt barn som följer Faderns bud, inte för att man är tvungen till det utan för att man väljer det av egen fri vilja. Men den fria viljan gör det också möjligt att bryta mot de gudomliga lagarna.

Bruno Gröning hade den djupaste respekt för individens fria vilja. Därför kan han bara hjälpa dem som tillåter sig själva att bli hjälpta, de som är beredda att bryta med sin sjukdom. Han kan bara ta ifrån människor vad de ger honom utifrån sin fria vilja. Den som klamrar sig fast vid sin sjukdom och ständigt tänker på och pratar om den, kommer att vänta förgäves på att bli botad. Bruno Gröning sa: "Jag har tillåtelse att hjälpa en person att finna vägen till det goda, men jag får inte ta det beslutet åt honom, och inte heller tvinga det på honom. Beslutet att ta den goda vägen måste vara ens eget."

"Regelungen"

Renandet av kroppen kan orsaka smärta

"Regelungen" är en del av utrensningsprocessen

En del människor upplever smärta när de absorberar Heilstrom. Gröning kallade detta för "Regelungen". Det är en indikation på att en förändring börjar ske i kroppen. Man ska inte jämföra smärtorna på grund av Regelungen med dem från sjukdomen. De orsakas av Heilstrom och är ett uttryck för att det sjuka organet renas. Kurt Trampler (en botad som var tillfällig medarbetare till Gröning, samt journalist och författare) skriver följande om detta: "De hjälpsökande blir ofta förvirrade över dessa Regelungssmärtor. Men de är nödvändiga. En del blir rädda att de har fått ett återfall när smärtorna sätter in, tror att de har blivit sämre och känner att de måste gå till doktorn. Gröning sa: 'Därför vill jag göra er uppmärksamma på detta. När smärtorna på grund av Regelungen börjar, bär dem då tålmodigt för inget skadligt är på väg att hända. De är en bara en indikation på att man är på väg att tillfriskna.'"

Den form smärtorna från Regelungen har kan variera. De kan likna sjukdomens, men vara mer intensiva. De kan emellertid också kännas helt annorlunda. Varje mänsklig kropp reagerar på sitt sätt på den läkande kraften, så det är olika från individ till individ.

Smärtan på grund av Regelungen kan inte undvikas. Den är en del av utrensningsprocessen och tar på andlig väg bort sjukdomen – det orena.

Processen med Regelung

Bruno Gröning förklarade fenomenet Regelungen genom att likna kroppen vid en smutsig mjölkflaska. Han frågade vad man måste göra för att den sura, illaluktande mjölken skulle kunna ersättas med färsk mjölk? Svaret är självklart: Först måste den dåliga mjölken hällas ut, sedan måste flaskan göras ren. Det är på samma sätt med människokroppen – i överförd bemärkelse. Liknar man kroppen vid en flaska, sjukdomen vid den sura mjölken och hälsan vid den färska mjölken, då måste man först distansera sig själv mentalt från sjukdomen (hälla ut den sura mjölken), och sedan måste kroppen renas från sjukdomen – det är Regelungen. Först i det rengjorda kärlet kan ny fräsch mjölk hällas i – hälsan återvänder till kroppen.

Med en annan bild liknade han den mänskliga kroppen vid en skål med frukt: "Ta en skål full med frukt som har fått stå i dagar tills frukten har blivit dålig för att ingen har brytt sig om den, och ingen har heller vetat hur man ska ta hand om. Du kan inte längre njuta av den frukten. Och ifall någon sedan kommer förbi och erbjuder dig färsk frukt, skulle det vara en stor dumhet att lägga den ovanpå den dåliga, eftersom även den snabbt skulle bli dålig då. Om du vill ha färsk frukt måste du först kasta bort den frukt som har blivit dålig och som inte längre går att äta. Men inte bara det, utan också göra ren skålen innan du fyller den med med färsk frukt igen. Jämför skålen med din kropp, den dåliga frukten med dina sjuka organ och den färska frukten med det du hoppas på att få – att hälsan ska återvända till kroppen. Men det kommer först att vara möjligt när du kastar bort den dåliga frukten, det vill säga i det här fallet innebär det att du slutar att sysselsätta dig med din sjukdom."

"Einstellen"

Den rätta kropps- och mentala hållningen för att ta upp den gudomliga Heilstrom

Bruno Gröning kallade den andliga kraft som botar för Heilstrom. Synonymt använde han också begreppen läkande vågor och gudomlig kraft. Men hur kan man ta upp Heilstrom hur öppnar man sig för den gudomliga energin? Bruno Gröning rekommenderade följande: Sitt upprätt på en stol och håll ryggen fri. Korsa inte armar och ben och låt händerna vila i knät med handflatorna uppåt. Dessutom är det viktigt att stänga av distraherande tankar och att koncentrera sig på vad som händer i kroppen. En mentalt öppen och hängiven attityd är nödvändig. På detta sätt kan man öppna sig för den läkande kraften som strömmar in. Bruno Gröning sa: "Gud förser oss med allt vi behöver, vi behöver bara ta emot det han sänder oss. Så gör det!"

Han förklarade varför kroppens ställning är så viktig på följande vis: "De som fortfarande har en fritt rörlig kropp brukar ofta spänna den, vilket också blir till en makt: vanans makt. Man lägger det ena benet över det andra och sjunker ihop, men inte när man vill ta emot den gudomliga energin: Då måste man vara fri, och sitta – eller stå – med öppna, tomma händer."

Kurt Trampler (en botad som var tillfällig medarbetare till Bruno Gröning, samt journalist och författare) skrev i sin bok Die große Umkehr: "Utöver den inre förberedelsen finns det också en liten, men mycket viktig sak som gälller det yttre. Det är att man ska sitta med ryggen fri och varken låta händerna eller fötterna vidröra varandra. Enligt Gröning blir det kortslutning av livsströmmen i överkroppen om händerna rör vid varandra. När benen vidrör varandra eller korsas, blir resultatet kortslutning i den nedre delen av kroppen. Den som tar för vana att sitta på ett felaktigt sätt kan till och med i det långa loppet utveckla väldigt obehagliga sjukdomar."

Att uppmärksamma vad man känner i sin kropp

Bruno Gröning kallade det medvetna absorberandet av energi för einstellen. Människan ”ställer in sig” för att ta upp Heilstrom. Var och när det sker är inte av avgörande betydelse. Det som är viktigt är att mottagaren är lugn, stänger av distraherande tankar och är uppmärksam på vad som sker i kroppen. Gröning frågade ständigt sina åhörare vad de kände och tillade:

"Du behöver bara ställa in dig för att ta emot den sanna, gudomliga utsändningen, eller rättare sagt: för att uppnå den. Du kommer att märka hur du uppnår den. Men jag måste om och omigen upprepa att det kommer att ske först när du verkligen är uppmärksam på din kropp och på vad som sker inuti den, inte omkring den, utan i den, inuti din egen kropp."

Varje människa kan känna Heilstrom i sin kropp. Den ene upplever ett subtilt pirrande, den andre vågor av kyla eller hetta. En tredje känner sig tvingad att röra på händer eller ben, en fjärde ruskar på sig. Heilstrom framkallar de mest skilda reaktioner hos olika människor.

"Heilstrom"

Livsenergi ur den gudomliga kraftkällan

Gröning som "transformator" mellan det gudomliga "kraftverket" och den mänskliga "glödlampan"

Bruno Gröning beskrev sig själv som en förmedlare av en andlig kraft som kommer direkt från Gud och är läkande. Han kallade denna gudomliga kraft för "Heilstrom".

För att förklara hur Heilstrom verkar använde han sig av en bild. Han liknade Gud vid ett kraftverk och människan vid en glödlampa. Precis som glödlampan bara kan utföra sin uppgift när strömmen når den från kraftverket, kan människan bara leva i den gudomliga ordningen när hon får energi från Gud. Gröning såg sig själv som en transformator. Hans uppgift var att transformera den höga gudomliga energin på ett sådant sätt att varje människa bara får så mycket som hon själv klarar att absorbera. Hans egen förmåga att absorbera energi var obegränsad. Det var därför möjligt att tusentals människor kände Heilstrom samtidigt, och att masshelanden kunde ske – som till exempel på egendomen Traberhof nära Rosenheim.

När förbindelsen mellan Gud och människan brast

Bruno Gröning förklarade att det ursprungligen fanns en direkt kontakt mellan "kraftverket", Gud, och människan som var "mottagare". Människorna levde på jorden som Guds barn i total enhet med Fadern. Men när de vände sig bort från Gud, hamnade de utanför den gudomliga ordningen och föll offer för begär och olycka. Kontakten mellan Gud och människan var bruten. Med tiden uppstod en klyfta mellan dem som blev allt djupare och människorna kunde inte själva överbrygga den.

Bron över klyftan mellan Gud och människan leder till en ny känsla för livet

Bruno Gröning påpekade: "Och eftersom människan aldrig kunde återvända till den gudomliga vägen för att bron som ledde till den var förstörd och de vandrade runt planlöst, så byggde jag upp den igen. Jag har återupprättat bron. Om du använder den, om du går över den, så kommer du till den gudomliga vägen där även du får kontakt med den stora gudomliga kraftkällan, och där du får ta emot den sanna, äkta och gudomliga strömmen av liv som kommer att möjliggöra ett gott – och framför allt friskt liv."

"Och den som går över bron och väljer den sanna, gudomliga vägen kommer att känna sig helt annorlunda. Han kommer att bli förvånad över allt som finns där och som han har varit omedveten om förut. Det är där du verkligen kommer att få kontakt med den stora, gudomliga kraftverket själv."

Den som följer Bruno Grönings lära och öppnar sig för den gudomliga kraften, kommer att känna Heilstrom i sin kropp. Han kommer att få en helt ny känsla för livet: smärta, bekymmer och begär kommer att vika för hälsa, harmoni och glädje. Han börjar uppleva att Gud inte sitter som en obarmhärtig domare på en tron ovanför stjärnorna, utan är här hos människorna som en kärleksfull Fader och vill hjälpa dem. Klyftan har överbryggats. Än en gång upplever människan det ursprungliga tillståndet.

Den stora omvändelsen

Att frigöra sig från sjukdom och att tro på hälsa

Att sysselsätta sig tankemässigt med sjukdomen innebär att hålla fast vid den

Gång på gång uppmanade Bruno Gröning människor till "den stora omvändelsen". Han påminde dem om att de var tvungna att omsätta sin tro på det goda i handling och att göra sig av med sina dåliga vanor.

Främst påminde han människor om att inte tänka på sin sjukdom. Han påpekade ständigt att sjukdomen kommer från det onda och är det onda. Att uppmärksamma den är detsamma som att sysselsätta sig med det som är dåligt. Det försenar läkningsprocessen och kan till och med omöjliggöra den. "Att ge sjukdomen uppmärksamhet är att hålla den kvar och blockera vägen för den gudomliga energin."

Människan måste frigöra sig från sjukdomen. Man skall inte se den som sin ägodel utan som ett ont intrång. "Sjukdomar hör inte människan till!"

Att överlämna sjukdomen till Bruno Gröning

Bruno Gröning erbjöd sig att befria människorna från sjukdom. "Ge mig era sjukdomar och era bekymmer! Ensamma kan ni inte klara av dem. Jag skall bära dem åt er. Men ge dem frivilligt till mig; jag kan inte stjäla dem från er!"

"Släpp sjukdomen så att jag kan ta den ifrån er; det är det rätta. Om ni håller fast vid den, kan jag inget göra. Det sjunde budet förbjuder det: 'Ni skall inte stjäla!' Om jag tar sjukdomen med våld, skulle jag synda. Jag får inte stjäla! Den som älskar sin sjukdom kommer att hålla fast vid den, men den som kan glömma bort den kan ge den till mig, inte bara i tanken utan också i handling, så tar jag den ifrån dem. Ni måste lyssna på mina ord! Jag vill inte påverka er. Om ni ger mig sjukdomen kommer jag att befria er från allt ert lidande!"

Först måste människan åstadkomma en inre förändring

Hur stor vikt Bruno Gröning lade vid en inre förändring i var och en illustreras av följande utdrag ur boken Die große Umkehr av Kurt Trampler (en botad som var en tillfällig medarbetare till Bruno Gröning, samt journalist och författare): "Även i privata samtal påpekade Gröning bestämt att han var ansvarig inför Gud för att botandet genom den rena, gudomliga energin bara skulle ges åt de hjälpsökande som åtminstone var villiga att leva efter de gudomliga lagarna, och undanhållas från dem som inte var villiga att avsäga sig det onda. "Jag skulle kunna", sade han, "utföra masshelanden genom att säga: Alla sjuka människor i en viss stad eller i ett visst land skall bli friska! Men skulle man inte då förlora mer än man vunnit? Skulle dåliga människor som är sjuka i så fall vara beredda att förändras? Skulle de inte missbruka sin nyfunna hälsa? Nej! Först måste en människa åstadkomma en inre förändring; först måste hon vara beredd att göra sig fri från allt ont och finna vägen tillbaka till Gud. Det är först då som hon har gjort sig förtjänt av att bli botad."

Den ursprungliga människan var inte sjuk

Följande ord av Bruno Gröning förtydligar ovanstående yttrande och förklarar sjukdomarnas uppkomst:

"Hur kommer det sig att människan blir sjuk? Ursprungligen var hon aldrig sjuk. Människorna har blivit dåliga. De har blivit sämre från generation till generation. Situationen har nått en punkt när det är nästan omöjligt att fortsätta att leva. Det pågår bråk och dispyter till och med inom familjerna, och mer krig än fred mellan nationerna! Oron skapar känslomässigt lidande hos människorna och detta har befästs till den grad att människorna måste bli sjuka. En person belastar en annan emotionellt. Människorna tänker på ett snedvridet sätt, de har dragit sig undan från det som är naturligt och många har förlorat sin tro på Gud. Men den som lämnar den gudomliga vägen förlorar också sin hälsa."

Om man vill få tillbaka sin hälsa genom Bruno Gröning måste man vara beredd att ge upp "dåligheten". Man måste vända ryggen åt det som är dåligt – sjukdomen – och ta avstånd från den, inte längre tänka på "min astma, min reumatism", och så vidare. Detta är inte alltid lätt. Det krävs en inre förändring och man måste förändra sättet att tänka på ett grundläggande sätt. Man skall inte vanemässigt fokusera på sjukdomen utan i stället på en god hälsa, och det måste vara ens fasta övertygelse att även obotliga sjukdomar kan botas.

"Med intellektet kan man inte förstå mig"

Vilka otroliga krav Bruno Gröning ställde på de hjälpsökande! Att överge det logiska tänkandet för att ta en sådan begäran på allvar. Hur kan leder som är deformerade av reumatism bli bra igen och förlamade lemmar funktionsdugliga? Hur är det möjligt att man kan överlämna sjukdom till Bruno Gröning utan att han gör den minsta behandling, ja utan att man ens beskriver symptomen för honom? Är inte detta en förolämpning mot varje rationellt tänkande person?

Jodå, det är verkligen en enorm inre förändring Bruno Gröning förväntar sig av människorna. Den innebär att man sätter det vetenskapligt och intellektuellt orienterade tänkandet åt sidan och tar till sig en tro på någonting högre. Hans lära är baserad på helt andra principer än dagens rationella tänkande som har uppstått under en period präglad av en materialistiskt orienterad tidsanda. Det är därför han ofta sade: "Med intellektet kan man absolut inte förstå mig."

Orsaken till sjukdom

När förbindelsen till den gudomliga kraftkällan saknas

En sjukdom är ingen tillfällighet

Idag anses det allmänt att sjukdom är en slumpartad företeelse som helt oväntat dyker upp och drabbar en människa. Men Bruno Gröning sade: "Ju mer en människa drar sig undan från Gud, medvetet eller omedvetet, desto mindre liv finns det i hennes kropp och hennes organ fungerar då inte längre som de ska. Hon kan inte längre leva livet med full kraft. Hon har kommit bort ifrån dess kraftkälla. Hon har förlorat kontakten med den stora gudomliga energikällan och kommer till sist att förlora den lilla energi som finns kvar, eftersom hon inte längre kan ta upp Guds kraft i sin kropp. Och sedan blir hennes kropp ett vrak."

Mellan Gud och människan uppstod en djup klyfta

Bruno Gröning beskrev hur man kan få tillbaka sin hälsa på följande sätt: "Gud skapade människan rättvis, god och frisk, vilket är hur Han vill att hon ska vara. Ursprungligen var människorna helt och hållet förbundna med Gud och allt var kärlek, harmoni och hälsa. Allt var ett. Men när den första människan lyssnade till den onda rösten som talade utanför den enheten och gjorde det den sade, brast den förbindelsen, och sedan fanns Gud här och människan där. Mellan Gud och människan uppstod en djup klyfta. Det finns ingen kontakt mellan dem. Men på egen hand är människan utsatt för det onda på sin levnadsväg – och oavsett hur hängiven hon är, och hur mycket hon än ber, drar det ner henne i djupet. Det är där nere ni för närvarande befinner er på er väg genom livet. Ni upplever olycka, smärta och obotligt lidande. Men jag säger er: Sjunk inte djupare! Jag uppmanar er att vända om helt. Kom tillbaka upp och jag skall bygga en bro över klyftan åt er. Vänd er bort från lidandets väg till den gudomliga vägen! Här finns ingen olycka, ingen smärta och inget obotligt. Detta är vägen tillbaka till Gud."

Bruno Grönings lära

Hjälp och helande på andlig väg

Bruno Grönings lära utgår ifrån den andliga kraftens inflytande på människan. Inflytandet från den kraften är större än vad de flesta människor har vetskap om.

Människan är som ett "batteri" – för att kunna utföra sina uppgifter måste hon ständigt fylla på ny livsenergi

Bruno Gröning liknar människan vid ett batteri. I det dagliga livet ger var och en ut av sin kraft. Men den nya energi som behöver fyllas på tas ofta inte upp i tillräcklig omfattning. Precis som ett tomt batteri inte kan fungera, kan en kraftlös kropp inte utföra sina uppgifter. Anspänning, nervositet, livsångest och till slut sjukdom blir följden.

Bruno Gröning förklarade hur var och en kan fylla på ny energi. Tron på det goda och viljan att bli frisk igen är en nödvändig förutsättning. Människan är alltid omgiven av läkande vågor som det bara gäller att ta emot. Enligt Bruno Gröning finns det inga obotliga sjukdomar, vilket de medicinskt bevisbara succéberättelserna bekräftar. Botandet sker alltså helt och hållet på andlig väg och är således inte bundet till Bruno Grönings fysiska kropp.

Hur människan tar upp Heilstrom på bästa sätt

För att kunna ta upp den läkande energiströmmen, som Bruno Gröning kallade Heilstrom , sitter den hjälpsökande med öppna händer. För att Heilstrom skall kunna flyta bör man inte korsa armar och ben, eftersom kraften påverkas och hindras av detta. Tankar på sjukdom och bekymmer motarbetar, medan tankar på något behagligt är läkande.

När Heilstrom flyter genom kroppen, kommer den i kontakt med de organ som är belastade med sjukdom och börjar med sin läkande effekt och renande inverkan där. I samband med detta kan smärta uppstå, som då är ett tecken på utrensning i kroppen. Eftersom sjukdom till sitt väsen inte är av Guds vilja, kommer den så småningom att försvinna. I vissa fall kan det ske helt spontant. Därför är det nödvändigt att inte hålla fast vid sjukdomen i tankarna, utan tro på att det inte finns något som är "obotligt" för Gud.

För att kunna fortsätta att vara friska, tar Bruno Grönings vänner upp Heilstrom varje dag. En frisk kropp är förutsättningen för ett liv i harmoni med sig själv, med andra människor och med naturen.

Bruno Gröning ger människorna en lära

Målet med Bruno Grönings lära är att göra var och en till en levnadsglad människa som är fri från all fysisk och psykisk belastning.

Bruno Gröning sade ordagrant om detta: "Min lära består av en uttalad levnadsvisdom som många av mina vänner redan har använt sig av och funnit framgångsrik. Genom att de har tagit till sig läran har en fullständig förvandling i deras inre skett, och i många fall har det även lett till en förbättring av deras hälsa."

Bruno Gröning hade bara en målsättning: att hjälpa människor i nöd. Han gav dem sin lära så att de kunde ta den med sig på vägen. Den är inte baserad på intellektuella överväganden, utan har uppstått genom en intuitiv förståelse av andliga lagar. Den som befattar sig närmare med den kommer att märka att den är oerhört komplex, och inse att den vida övergår enbart den läkande aspekten genom att det inte bara är människans kropp som läker, utan också hennes själ. Han uppmanade människor att tro på det goda och att omsätta det i handling.

Photo gallery

Photos from Bruno Gröning’s life

Quotations

Core statements from lectures of Bruno Gröning

Kommentarer om Bruno Gröning

Ansedda personer tar ställning till Bruno Gröning

Tidsvittnet fru Anni Ebner von Eschenbach

"Som om läkaren först måste vänja sig vid att se sin hustru frisk igen"

Under åren 1950/1951 höll Bruno Gröning under en tid föredrag på pensionatet Weikersheim i Gräfelfing. Baronessan Anni Ebner von Eschenbach besökte några av dem och har skriftligt dokumenterat olika händelser. Här ett exempel:

"En gång skjutsades en ung kvinna som var kritvit i ansiktet in i en rullstol. Under föredraget förlorade hon medvetandet och såg ut som om hon var död. Bruno Gröning kastade bara en kort blick på henne och lugnade sedan ned dem som stod runt omkring henne och hade blivit lite oroliga, särskild en man vid hennes sida.

Efter dryg halvtimme vaknade hon, sträckte på sig, hade rosiga kinder och steg upp ur rullstolen. Hon gick fram till Bruno Gröning, fortfarande en aning ostadigt, men med strålande ögon och ett förvånat uttryck i dem.

'Det är underbart, min kära fru, när man kan stå på sina ben igen och hjärtat dessutom slår i normal takt! Men gör nu inte så att ni genast vill kompensera för de förlorade åren – utan vänj kroppen långsamt vid dess uppgifter!'

När kvinnan ville tacka honom sade Gröning: 'Tacka Gud! Jag är bara hans lille hjälpare, bevisa nu att du är ett sant Guds barn!'

Mannen som hade kört in henne reste sig och sade med rörd stämma: 'Herr Gröning, jag är hennes make och själv läkare, men för mig var min hustru obotligt sjuk och det finns inte någonting som jag inte har prövat. Hon däremot, hade bara en enda önskan: att få komma till er. Jag var övertygad om att hon skulle dö under resan hit, för hon var så hjärtsjuk att varje rörelse var förenad med livsfara. Jag är skakad av detta under och kan knappt tro på det!'

Medan han grät av lycka körde han ut rullstolen och slog sig sedan ned tillsammans med sin hustru på ett par stolar. De lyssnade till det två timmar långa föredraget, och han såg ofta frågande på sin fru som om han först måste vänja sig vid att se sin hustru frisk och lycklig igen."

Tidsvittnet G. Clausen

Befrielse från många års värk i benen

På 1950-talet bodde jag i närheten av flygbasen i Uetersen. En dag gick Bruno Gröning förbi vårt fönster och mina barn påpekade detta för mig. Vi kände igen herr Gröning från tidningsartiklarna om honom. När jag såg honom utanför fönstret tänkte jag: "Vart är han på väg?" Då jag såg att han gick in till min granne, skyndade jag över till henne och knackade på dörren. Jag fick då höra att min granne var Bruno Grönings syster. Jag blev inbjuden i köket och ombedd att sätta mig vid bordet mitt emot Bruno Gröning. Mellan oss satt hans syster vid långsidan av bordet. Bruno Gröning sade åt mig att sitta bekvämt, att inte korsa armar eller ben och att vara uppmärksam på vad jag kände. Han sade till mig: "Ta emot så mycket av strömmen som ni kan." Och sedan kände jag till min förvåning – för han satt ju vid motsatta ändan av bordet – en sorts luftström i mina handflator, som om någon försiktigt blåste i dem. Jag är beredd att gå ed på detta. Och sedan kände hans syster plötsligt och oväntat en smärta i sina ben och hon skrek till: "Aj, aj, aj!"

Jag tänkte då: "Men det där är ju min värk, den som alltid plågat mig." Jag hade då i många år haft en känsla av att mitt ben inte tillhörde mig, som om det bara var fastklistrat. Ingen medicinsk behandling hade kunnat hjälpa mig med detta besvär.

Jag ropade högt: "Men den smärtan är ju min – sådana smärtor har jag hela tiden!" Bruno Gröning sade bara ett enda ord: "Hade!" I samma ögonblick försvann smärtan från hans syster och mitt ben kändes för första gången på flera år alldeles normalt igen. Jag var fri, utan smärta, och från den stunden haltade jag inte längre. Jag var frisk och det är jag än idag.

Bruno Gröning tog inte betalt. Tvärtom, istället gav han mig en liten bit aluminiumfolie där det stod skrivet: "Guds välsignelse vart du än går." Besöket varade i en halvtimme, och när jag gick tillbaka hem efter det var jag fullständigt frisk.

Tidsvittnet Gottfried Kalz

"Nyheten spreds som en löpeld: 'Hon kan gå!'

Min kollegas mor hade varit bunden vid sin rullstol i 25 år. När samtalet kom in på Bruno Gröning sade jag till honom: "Pröva det en gång, låt den mannen komma till er …" Det var år 1956 tror jag. De tog kontakt med Bruno Gröning och han lovade att komma och besöka dem en förmiddag.

När Bruno Gröning anlände dit var redan flera av familjens vänner där, eftersom de var nyfikna på vad som skulle hända. Den gamla damen lyftes upp ur sängen och placerades i sin rullstol mittemot Bruno Gröning där han satt i vardagsrummet. Inga andra fick stanna kvar i rummet. Alla andra var tvungna att gå därifrån.

Gamla fru W. och herr Gröning lämnades ensamma. I spänd förväntan lyssnade vi andra utanför dörren och hoppades kunna uppfatta vad som hände. Plötsligt hörde vi Bruno Gröning säga högt och tydligt: "Res er upp och gå…" Jag kan svära på att den gamla damen innan dess inte kunde ta ett steg! När vi hörde dessa ord kunde inget få oss att stanna kvar bakom dörren längre. Vi slog upp den och såg att den gamla damen nu kunde gå. Min kollegas hustru ville räcka sin svärmor en hjälpande hand, men Bruno Gröning sade åt henne att fru W. kunde gå alldeles själv. Hon reste sig verkligen och gick, utan hjälp, alldeles själv! Vi fick alla tårar i ögonen. Det gick knappt att begripa, men vi hade sett det och bevittnat det med våra egna ögon.

Bruno Gröning hade vare sig hypnotiserat den gamla damen eller rört vid henne. Han hade inte gjort något annat än att se henne bestämt i ögonen och sagt: "Stå upp!" Och hon reste sig upp och gick.

Det fick mig att undra: "Är det möjligt att det verkligen finns en Gud?" Det fanns inte en en enda person i rummet som inte grät av glädje. Det var helt enkelt en djupt rörande upplevelse. Och sedan sade Bruno Gröning: "Ni kan gå nu."

Fru W. blev hela distriktets samtalsämne nummer ett. Det hela var en sensation. Nyheten spreds som en löpeld: "Hon kan gå!" På en kort stund hade ungefär 200 personer samlats som alla ville se fru W. gå. Hon gick upp och nerför gatan för att visa det för folk.

Bruno Gröning bad inte om någon betalning för att han hade kommit. Jag har bara gott att säga om honom, han hade en väldigt speciell utstrålning. Fru W.s tillfrisknande har bestått.

Tidsvittnet Christa Hinz

Krigsinvalid hoppar över staketet till en paddock

Jag hörde talas om Bruno Grönings arbete på Traberhof genom en bekant. Med anledning av vad hon berättade för mig, körde jag dit för att stanna där i två dagar. Det fanns åtminstone tio eller tjugotusen personer på plats när jag kom dit. Bruno Gröning syntes inte till. Vi väntade på honom i timmar.

Sedan kom han och talade till de församlade från en balkong. Jag kände ett elektrifierat vibrerande som pirrade i hela kroppen. Människorna som stod omkring mig var också synbart påverkade. De rörde på sig och deras armar och ben såg rent utav ut att flyga. Jag skulle aldrig ha trott att något sådant var möjligt om jag inte hade upplevt det själv. En kvinna började skrika: 'Jag behöver ingen käpp längre! Jag kan gå igen.'

Trots att folkmassan var mycket tätt sammanpackad, lyckades jag ta mig fram genom den eftersom jag var så intresserad av det som hände.

Medarbetare från Röda Korset höll på att hjälpa en man som låg på en primitiv bår av brädor att sätta sig upp. Han lyfte sina händer i en bönfallande gest. Svetten rann från honom i strida strömmar. Jag frågade vad som fattades honom och han svarade: 'Jag är en krigsskadad före detta soldat.' Han kunde senare lämna sin bår.

Sedan såg jag en farfar som var där med sin åttaårige sonson, och den gamle mannen grät. Pojken hade inte kunnat gå. De hade spikat ihop en liten vagn av enkla träplankor för att kunna ta pojken till Bruno Gröning. Nu berättade den gamle mannen med tårar i ögonen att pojken kunde gå igen.

I närheten såg jag en annan man hoppa över ett staket och jag sade till honom: 'Ja, du är i alla fall på fel plats här.' Han svarade: 'I söndags var jag halt och släpade mig fram på kryckor.' Fem dagar senare hoppade denne man över staket! Han strålade av lycka och visade mig sitt intyg på att han var en krigsskadad före detta soldat.

Jag mötte också en gammal man som satt i rullstol. Han hade blivit botad, men han hade fått tillbaka sin förlamning igen. Folk hade sagt till honom att tillfrisknandena inte skulle vara och att Gröning var en lurendrejare. Han hade trott på det.

Dag och natt var platsen full av folk. Under hela den tid jag befann mig på Traberhof var jag aldrig hungrig. Det fanns ingen hysteri bland de väntande. Alla hoppades och trodde på att de skulle få tillbaka sin hälsa. När jag såg alla människor som låg på sina bårar eller stödde sig på sina kryckor, kände jag mig så skakad att jag inte kunde tala med dem och nästan inte se på dem.

Jag tror att Bruno Gröning hade en mycket speciell förbindelse med Gud. Jag var ledsen över att inte kunna se honom oftare. Än idag tänker jag fortfarande ofta på de här händelserna.