Helad från allvarlig depression och Post Traumatisk Stress Disorder (PTSD)

R. Z. (43), Melbourne (Australien))

Redan som barn var jag deprimerad. Min far var ofta våldsam gentemot mig. Jag var väldigt tyst och orolig, samt sov dåligt. När jag var nio år gammal blev jag ofredad. Min familj visste om detta, men gjorde inget för att stoppa detta. När jag var 16 år gammal, försökte jag – utan framgång – att ta mitt liv genom en överdos av tabletter. I skolan misslyckades jag i alla mina ämnen. Vilket gjorde att jag hatade mig själv än mer och jag var övertygad om att jag inte dög till något. När jag var 18 år flyttade jag hemmifrån. Började vid 22 att i över fyra år gå på psykiatriskbehandling. Jag tog inga mediciner på grund av biverkningar. Mitt äktenskap bröts efter tre år, och den psykiatrikern som behandlade mig sa att han inte längre kunde göra något för mig. Jag gick igenom en odyssé av psykologer, psykiatriker, läkare, spirituella helare och healing utövare. Varje barndomsminne följdes av ett fysiskt sammanbrott. Jag gömde mig, hade kraftiga panikattacker så som om jag fått en hjärtinfarkt. Varefter jag förlorade medvetandet i flera timmar. Jag låste dörren och grät mig själv till sömns under flera år. Depressionen, ångest och panikattackerna blev så pass allvarliga, så att jag under 2003 blev inlagd på en psykiatriskklinik. Efter tester satte man in medicinering (Cipramil, senare, Avanza = Mirtazepam) vilket också hjälpte. Jag trodde då att allt var bra, men det fanns fortfarande något i min själ som skrek högt ut. Under 2005, försökte jag med psykiatrikerns hjälp avsluta medicineringen. När jag reducerat dosen till en tablett (30 mg) började abstinenssymptomen. Jag fick kraftiga anfall av svettningar, smärta, ångest, skakningar, illamående och klaustrofobi. Jag bestämde mig då för att fortsätta ta medicinerna. De skrev ut sömnpiller och Valium mot abstinenssymptomen men när jag ökade dosen till 60 mg av Avanza slutade med ens abstinenssymptomen. Det var en stor besvikelse för mig för det var då jag insåg att jag var väldigt beroende av dessa mediciner. Jag fick en känsla av att jag skulle få spendera resten av mitt liv i terapi och med läkare. Min depression var så pass allvarlig att jag fortsatte gråta mycket, svår smärta i hela kroppen och jag ville avsluta mitt liv. Mitt självmord skulle ske den 1ste juli 2007..

Till slut finns det endast Guds hjälp

Fredagen den 29 juni 2007 knäböjde jag mig ner på en bro i en hektisk del av Melbourne och bad Gud om hjälp. Om jag inte fick något tecken skulle jag begå självmord den 1ste juli 2007. Nästkommande dag ringde en väninna upp mig som var ovetande om min situation. Hon frågade om vi kunde ses på ett kaffe och då berättade hon om en helare. Jag bad Gud att visa mig rätta vägen och den 1ste juli 2007 såg jag filmen.

Räddningen

Under filmen ”Fenomenet Bruno Gröning” grät jag. Mitt hjärta var öppet, och jag kände värme samt kärlek. Ett ögonvittne beskriv i filmen om sitt helande från magcancer, och han talade om frälsning. Det berörde mg djupt. Jag kände Heilstrom strömmandes genom min kropp. I slutet av filmen var jag lycklig och kände energin. Vid den tidpunkten var det inte tydligt för mig att jag fått motta ett helande, men jag var tacksam mot Gud som hört mina böner. Jag blev bättre dag för dag. Jag började återigen sporta. Efter ett tag hade även medicinerna motsatt effekt så när jag tog dem, var det så att jag istället blev depressiv. Efter att i april 2008 deltagit i en konferens i Sydney med vänkretsen, fick jag kraftig Regelung, jag behövde sova mycket, och hade huvudvärk. Efter den perioden av Regelung hade jag inte längre någon depression och abstinenssymptomen hade försvunnit. Min ångest och panikattacker hade också försvunnit. Jag deltog regelbundet i gemenskapshetstimmarna och har sedan dess gjort einstellen och tagit in Heilstrom två gånger per dag. Jag är befriad och är nu fri från smärta, beroenden, behandlingar, läkare och känslan av att vara plågad. Jag tackar Gud och vår vän Bruno Gröning för att jag fått mitt liv tillbaka.

Psykologens kommentar:

Redan som ung hade fru Z utvecklat en återkommande depressiv störning med självmordstendenser samt med en kronisk posttraumatisk störning för att undvika hemska minnen och samtidiga flashbacks, disassociation, ångest, rädsla samt sömnstörningar. Flera försök gjordes med olika typer av psykoterapi och psykofarmakabehandlingar som inte gav någon bestående bättring av hennes situation. En plötslig förändring på en erfarenhets- och beteendenivå efter att ha kommit i kontakt med Bruno Gröning är från en psykologisk ståndpunkt oförklarlig och väldigt extraordinärt. Ett spirituellt helande kan därmed antas ha skett.
R. B., Licensierad Psykolog