Fri från migrän

Àgnes Szilágyi (58), Pécs, Ungern

Jag fick migrän när jag var i 13-års åldern och det varade i ungefär 45 år. Attackerna kom minst 11–12 dagar i månaden och inbegrep svår huvudvärk, kräkningar och koncentrationsproblem. Under attackerna var alla känselorgan överkänsliga, varje ljud var nervpåfrestande och till och med ljuset orsakade smärta. Det var fruktansvärt, nästan outhärdligt. Förutom den fysiska svagheten blev jag häftigt illamående och kräktes. Jag försökte lindra attackerna med Algopyrin, Demalgon och ett otal andra mediciner, men tyvärr hjälpte ingen av dem.

Leva med sjukdom?

Jag arbetade som sjuksköterska och uppfostrade två barn ensam. Det var mycket svårt på jobbet och hemma med den enorma smärtan. Under attackerna var jag tvungen att koncentrera mig helt för att kunna genomföra mina sysslor. Det slukade all min energi och var knappt uthärdligt. Jag hade resignerat inför sjukdomen. Det var bara så – jag var uppenbarligen tvungen att leva med det.

Jag trodde på Gud, men kanske trodde jag inte att denna oerhörda smärta någonsin skulle kunna försvinna. Jag gick till ett stort antal helare och letade efter alternativa läkemetoder. År 1996 kom ett nytt väldigt dyrt läkemedel ut på marknaden. Det var utvecklat från det gamla medlet Sumatripan, kallades Imigran och var specifikt utvecklat för migrän. Denna mycket starka medicin hjälpte bara om jag tog den vid exakt rätt tidpunkt. Samtidigt kunde den ge allvarliga biverkningar, såsom vaskulära sammandragningar. Som sjuksköterska var jag medveten om dessa biverkningar och jag hade gärna låtit bli att ta den, men mitt tillstånd blev bara sämre och sämre.

Mitt sista hopp

Allt eftersom tiden gick kunde jag inte längre arbeta under attackerna, utan var tvungen att ligga ner. Jag höll på med Reikihealing och åren mellan 2002 – 2008 var det en enorm ansträngning för mig att bara klara av vardagen. Tillståndet varade ofta i nästan en vecka och följdes av ett par veckors andrum, och sedan började allt om på nytt. Jag gjorde efterforskningar och letade kontinuerligt efter ett botemedel för min sjukdom. I slutet av 2007 läste jag om Bruno Gröning i en månadstidskrift kallad ’Alternativmedicinsk tidskrift’. Kort därpå såg jag i samma tidning en artikel om en visning av dokumentärfilmen ’Fenomenet Bruno Gröning’. Jag fick direkt känslan att var tvungen att se filmen. I april 2008 körde jag till Kecskemét dagen innan visningen. Jag stannade över på ett hotell och mötte där en ung man i foajén som jag samtalade med. Till min stora förvåning berättade han att han just hade sett filmen och blivit fri från sina belastningar. Det bekräftade min känsla, och jag bad Gud att också jag skulle kunna få nåden att bli helad när jag tittade på filmen.

Kraft genom orden